My sweet escape.
Min morgon har varit allt annat än underbar.
Den började med att jag borstade tänderna så aggressivt att tandställningen pajade.
Faaan!
Det betyder ännu ett besök på Eastman institutet. Jag lovar att skriva ett separat inlägg om detta fantastiska ställe.
Men dagens inlägg handlar om tunnelbanan.
Dagens tåg var knökfullt. Men jag lyckades pressa mig in, och känner hur jag stöter emot något mjukt.
Och illaluktande. En riktigt frän svettdoft slår mig och jag vänder mig om.
Bakom mig står en fet och otroligt svettig man.
Svettpärlorna på dubbelhakorna blänker i ljuset av tågvagnens lampor.
Tåget sätts i rörelse och i svängarna trycks jag emot mannens manboobs.
Jag blir illamående. Kväljningarna kommer.
Nu ser jag mig om efter möjliga flyktvägar.
Det finns inga. En smått klaustrofobisk känsla sprider sig i min kropp.
Jag måste ut.
Tåget stannar i Liljeholmen och jag gör en kraftansträngning för att kasta mig mot dörrarna.
Freedome!
Doften av sopor och gammalt hundbajs har aldrig känts så ljuvlig.
Den extra promenaden över Liljeholmsbron var helt klart värt det.
//Elin.
